Svänghjulsträningen tar ny fart

Fredrik Correa började som ungdomstränare i ishockey och utbildade sig på Gymnastik- och Idrottshögskolan, men halkade snart in på läkarutbildningen på Karolinska Institutet.

I dag har han lagt både klubba och stetoskop på is och driver företaget Exxentric med en vision om att göra svänghjulsträning lika självklar som styrketräning med maskiner och vikter. Det råder inga tvivel om att hjulen snurrar snabbt i Fredrik Correas liv.

”Jag tror att svänghjulsträning kan sträcka sig över ett helt kontinuum – från rehabilitering till prestation”, säger Fredrik Correa.

År 2011 var han med och startade företaget Exxentric. Fredrik och hans medarbetare hade då under flera års tid ägnat sig åt att utveckla den första versionen av deras kBox, en slags step-up-bräda med inbyggd svänghjulsmekanik. I dag är de inne på den tredje versionen av kBox och deras vilja att fortsätta utveckla produkten tycks inte ha avstannat.

Att träna med svänghjul är inte nytt. Den första dokumentationen dateras till slutet av 1700-talet och i vetenskapliga sammanhang beskrevs tekniken redan för hundra år sedan. Under slutet av 1900-talet arbetades det hårt i Sverige för att svänghjulstekniken skulle utvecklas, inte minst eftersom den ansågs erbjuda en möjlighet för astronauter att träna i viktlöst tillstånd.

Principen bakom svänghjulsträning är i grunden enkel och illustreras tydligast genom en jojo – en roterande axel med en påkopplad rem. Den avgörande skillnaden från en jojo är att vid svänghjulsträning sitter axeln fast.

När användaren drar i remmen sätts axeln och svänghjulet igång en roterande rörelse. När remmen har dragits ut till sin fulla längd fortsätter axeln att rotera och drar då i stället tillbaka remmen.

Rent praktiskt innebär detta att den kraft som utvecklas koncentriskt, det vill säga när användaren drar i remmen och sätter fart på svänghjulet, kommer att vara avgörande för vilken kraft som sedan behöver utvecklas excentriskt, det vill säga när svänghjulet drar tillbaka remmen.

Användaren kan alltså variera kraftutvecklingen i varje enskild repetition, men också i olika delar av en och samma rörelse.

”En stor fördel med svänghjulsträning är att den sänker tröskeln för att kunna träna med hög belastning”, menar Fredrik Correa.

”Eftersom den tekniska komponenten blir mindre viktig kan man komma upp på en högre nivå direkt. Du kan i princip ta in en person från gatan och köra i gång.”

Han påtalar även fördelen med det dynamiska motståndet, alltså möjligheten att variera belastningen inom varje repetition och mellan olika repetitioner.

”Vid konventionell styrketräning med vikter behöver du anpassa vikten efter din ’sticking point’ (den svagaste delen av en rörelse) och efter hur mycket du tror att du kommer att orka lyfta under de sista repetitionerna av ett set. Detta innebär att alla repetitioner fram till dess blir submaximala”, säger Fredrik Correa och fortsätter:

”Med svänghjulstekniken kan du i stället se till att varje del av den koncentriska rörelsen i varje repetition blir maximal.”

En stor skillnad gentemot konventionell styrketräning med maskiner eller vikter är att svänghjulstekniken kan erbjuda excentrisk överbelastning, alltså en större kraftutveckling excentriskt än vad som är möjligt att producera koncentriskt.

Genom att till exempel utnyttja flera olika muskelgrupper i den koncentriska fasen som sedan bromsas av en enskild muskelgrupp i den excentriska fasen, eller genom att en terapeut eller träningskamrat sätter extra fart på svänghjulet, kan användaren enkelt uppnå en excentrisk överbelastning. Denna möjlighet skulle eventuellt kunna innebära en fördel vid både skadeförebyggande arbete och rehabilitering.

När det gäller forskning har flera studier utförts på svänghjulsträning, många av dem i Sverige. De flesta har dock undersökt effekten av träningsmetoden hos friska individer, medan det är mer skralt med rehabiliteringsstudier. På frågan om var inom rehabiliteringen svänghjulsträningen passar in svarar Fredrik Correa blixtsnabbt:

”Var skulle den inte ha en plats?”

Han återkommer till fördelarna med varierande motstånd, sänkta trösklar för träning med hög belastning och en tidseffektiv säker metod för styrketräning.

Så trots att de tillämpade studierna ännu saknas är det inte svårt att se den roll som svänghjulsträning skulle kunna ha, inte bara för idrottare som jagar prestation eller besväras av senbesvär, utan även för kvinnan eller mannen som söker hjälp på grund av nedsatt aktivitetsnivå, ökad fallrisk eller något annat.

Över ett kontinuum, från rehabilitering till prestation, helt i enlighet med Fredrik Correas vision. Om det kommer att bli så? Det får tiden och framtida forskning visa.

Av Henrik Lydén

För mer information: www.exxentric.com eller lyssna på avsnitt 6 (2015-12-16) av podden Tyngre Träningssnack www.tyngre.se.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here