Neuromuskulär träning efter hjärnskakning

Ett åtta veckor långt neuromuskulärt träningsprogram efter hjärnskakning hos ungdomar är fullt genomförbart. Om det minskar skaderisken i nedre extremiteterna återstår att se.

Hjärnskakning kan få allvarliga konsekvenser, på både kort och lång sikt, men det saknas kunskap i hur rehabiliteringen bäst bör ske. Studier har visat att hos ungdomar är risken för skador i nedre extremiteterna förhöjd året efter en hjärnskakning.

Man vet inte mycket om vilka mekanismer som ligger bakom detta. En hypotes är att idrottsutövare som anses vara spelklara kan ha en kvarstående neuromuskulär dysfunktion som inte upptäcks via traditionella tester efter en hjärnskakning.

Detta belyser vikten av att vidare utforska ämnet. Som ett första steg ville en grupp forskare undersöka genomförbarheten (feasibility trial) av ett åtta veckor långt neuromuskulärt träningsprogram hos spelklara ungdomar efter idrottsrelaterad hjärnskakning.

Ungdomar, 12–18 år, som haft en hjärnskakning och vid studiestart hade ≥9 enligt Post-concussion symptom inventory (PCSI) inkluderades i studien.

Registrering skedde 14 dagar efter hjärnskakningen. När behandlande läkare ansåg att patienten var spelklar randomiserades hen till antingen neuromuskulär träning (intervention) eller standardförfarande (kontroll). Efter åtta veckor kallades patienten åter in för en sista bedömning. Utfallsmått var, förutom PCSI, bland annat PROMIS global pediatric v25 och Tampa scale of kinesiophobia.

Interventionen baserades på sedan tidigare existerande neuromuskulära träningsprogram och innehöll träning av balans, styrka och teknik samt plyometrisk träning.

Med tanke på det teoretiska sambandet mellan dual task-förmåga och skaderisk efter hjärnskakning lades även sådana övningar till, exempelvis att gå framlänges och baklänges med slutna ögon eller att fånga en boll samtidigt som personen hoppade på ett ben. Träningen utfördes två gånger i veckan och övervakades av en tränare.

Resultaten visar att följsamheten var god. Av de 13 deltagare som randomiserats till intervention var det endast två som inte fullföljde, på grund av att familjen inte kunde/ville ägna tid åt den extra träningen. Majoriteten deltog i över 75 procent av träningstillfällena.

Slutsatsen blir att ett sådant här upplägg är fullt genomförbart. Framtida forskning behövs emellertid för att ta reda på om ett neuromuskulärt träningsprogram minskar antalet skadade individer året efter hjärnskakning, jämfört med personer som inte får ta del av programmet.

Av Ingela Delfin

Källa: Howell DR, Seehusen CN, Walker GA, Reinking S, Wilson JC. Neuromuscular training after concussion to improve motor and psychosocial outcomes: A feasibility trial. Phys Ther Sport. 2021;52:132-139. Läs abstract.