Ökad självständighet med assistanshund

29

”De allra flesta ägare till assistanshundar upplever att de är mycket mer självständiga med hjälp av hunden och att den bidrar positivt på flera sätt. En del beskriver det som en livsavgörande förändring.” Det säger Martina Lundqvist som nyligen disputerade i ämnet hälsoekonomi vid Linköpings universitet.

Assistanshundar är ett samlingsbegrepp för hundar som hjälper sin ägare i det dagliga livet, med syfte att bidra till större självständighet för ägaren.

I begreppet ingår:

  • servicehundar för personer med rörelsehinder
  • alarmerande signalhundar, vilka består av hundar för personer med diabetes eller epilepsi
  • signalhundar för personer med nedsatt hörsel eller dövhet.

I dag har 90 personer i Sverige en assistanshund. En förfrågan från socialdepartementet lade grunden för Martina Lundqvists avhandling.

”Man ville öka antalet service- och signalhundar i Sverige och samtidigt utvärdera om hundservicen påverkade mängden andra stödinsatser”, förklarar hon.

Martina Lundqvist uppger att avhandlingens resultat kan fungera som underlag för att prioritera assistanshundar som hjälpmedel.

I avhandlingen undersökte hon bland annat vilken effekt service- och signalhundar hade på hälsorelaterad livskvalitet, välmående och aktivitetsnivå. I en kvalitativ studie tittade hon också på vilka ägarens förväntningar och erfarenheter var av att få hjälp av dessa hundar.

Utöver detta undersökte hon om insatsen var kostnadseffektiv och hon utvecklade en hälsoekonomisk simuleringsmodell för att beräkna kostnadseffektiviteten av att bli assisterad av en assistanshund.

Hon nämner att det emellertid var svårt att få signifikanta resultat av forskningen eftersom underlaget var litet och heterogent.

I undersökningen deltog 30 personer med servicehundar, 21 med diabeteshundar, två med epilepsihundar och två med signalhundar.

Skillnaden i livskvalitet var stor mellan grupperna och de konsumerade också olika mycket vård. Avhandlingen visar ändå att personerna med assistanshund var mer fysiskt aktiva och majoriteten uppgav att de hade fler sociala kontakter.

”Resultaten var samstämmiga och pekade alla på en ökad livskvalitet och självständighet. Samtliga resultat pekade dessutom på att insatsen var kostnadseffektiv.”.

Martina Lundqvist tror att väldigt många fler skulle kunna ha nytta av en assistanshund. Hon föreslår att en behovsanalys görs av hur många hundar som skulle behövas i Sverige.

För att säkerställa resultaten från avhandlingen skulle man också kunna göra forskning som är mer riktad på de olika subgrupperna.

Hon föreslår även att man undersöker hur man förskriver och finansierar assistanshundar i andra länder. I Sverige finns inget riktigt system för detta.

En annan skillnad är att man i Sverige vanligtvis utgår från människor som redan har en sällskapshund och utbildar den hunden till assistanshund – i de flesta andra länder utbildas hunden innan den kommer till sin nya ägare.

Forskningen med utvärdering av servicehundar ligger nu på is.

”Det är tyvärr svårt att hitta pengar till den här typen av forskning eftersom det inte finns någon tydlig organisation eller intressegrupp som driver detta”, avslutar Martina Lundqvist.

Av Ingela Telg

Kontakt: martina.lundqvist@sbu.se

Källa: Lundqvist M. Health technology assessment of assistance dogs and dog-assisted interventions. Doktorsavhandling. Linköpings universitet, 2020.

Läs avhandlingen: www.liu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1464213&dswid=-1339