Knäets ”mörka” sida

122

Knäets posterolaterala hörn har tidigare beskrivits som den ”mörka” sidan av knäet, eftersom man haft dålig koll på området anatomiskt, biomekaniskt och behandlingsmässigt. Posterolaterala knäskador glöms lätt bort, men ska inte ignoreras.

En internationell expertgrupp tog nyligen fram ett konsensusuttalande om diagnos, klassificering, behandling och rehabilitering vid posterolateral knäskada. Men trots att allt mer forskning inom detta ämne har skett på senare år så konstaterar gruppen att det fortfarande behövs mer data.

En av källorna bakom konsensusuttalandet publicerades 2016; en artikel med bra genomgång av biomekanik, diagnostisering och behandlingsalternativ vid posterolaterala knäskador. Här följer en sammanfattning av den artikeln och om du vill fördjupa dig ännu mer så läs gärna originalartikeln. Den kan läsas gratis via PMC (PubMed Central), se länk nedan.

Det posterolaterala hörnet av knäet består av tre huvudsakliga stabilisatorer: det laterala kollateralligamentet, popliteussenan och det popliteofibulara ligamentet. Strukturerna stabiliserar främst mot varuskrafter och posterolateral rotation av tibia i förhållande till femur.

Det laterala kollateralligamentet är den primära varustabilisatorn och övriga strukturer är sekundära stabilisatorer. Vid tibial utåtrotation är det laterala kollateralligamentet och popliteuskomplexet primära stabilisatorer (speciellt vid 30–40° flexion); bakre korsbandet är sekundär stabilisator.

Popliteussenan har också en stabiliserande roll vid inåtrotation och vid translation av tibia anteriort och posteriort har popliteussenan en liten bidragande roll. Denna roll är särskilt tydlig vid full knäextension och vid nedsatt funktion i bakre och främre korsbandet.

Mekanismen vid posterolaterala knäskador är ofta ett specifikt trauma som patienten kan berätta om. Direkt våld mot knäets anteromediala del är vanligt, men även hyperextension och varusstress utan kontakt kan orsaka skada. Inte sällan är posterolaterala knäskador associerade med främre och/eller bakre korsbandsskador.

Patienter med en posterolateral knäskada beskriver ofta smärta, instabilitet i sidled, svullnad och svårigheter att gå på ojämnt underlag. Fyra olika tester föreslås vid undersökning av det posterolaterala hörnet: varus stresstest, dial test, omvänd pivot shift och utåtrotation recurvatum test. Anamnes och undersökning kan öka misstanken om en posterolateral knäskada. Denna misstanke ska dock bekräftas med röntgen/MR.

Grad 1- och 2-skador verkar kunna rehabiliteras med gott resultat medan skador av grad 3 tycks behöva operation. Vid operation minskar en rekonstruktion risken för reruptur jämfört med lagning. Det patientskattade utfallet verkar däremot vara detsamma oavsett rekonstruktion eller lagning. Rehabiliteringstiden efter operation av en posterolateral knäskada är liknande den vid en främre korsbandsskada.

Av Fredrik Nordin

Källor:

Chahla J et al. Posterolateral corner of the knee: an expert consensus statement on diagnosis, classification, treatment, and rehabilitation. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc. 2019;27(8):2520-2529.

Chahla J, Moatshe G, Dean CS, LaPrade RF. Posterolateral corner of the knee: current concepts. Arch Bone Jt Surg. 2016;4(2):97-103.

Läs originalartikeln här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4852053/